Jag vill döda min egen ko.

Jag äter kött.

Jag äter väldigt gärna kött.

Att avstå från kött skulle för mig vara en uppoffring att jämföra med att sluta använda internet.
Inte omöjligt, men väldigt besvärligt och framför allt någonting jag helst inte vill göra.

Problemet är tyvärr att hanteringen fram tills att jag får köttet i handen inte är någonting jag kan ställa mig bakom.
Det är helt enkelt inte OK. Det tycker inte jag heller. Ändå äter jag köttet... Ändå äter jag gärna köttet...

Det etiska dilemmat ligger, för mig, inte i det att köttet sitter på ett djur som först måste dö för att det hela ska vara genomförbart. För mig. Jag är mycket väl medveten om att det är ett etiskt dilemma för många andra, men inte för mig.

Det etiska dilemmat ligger i hur djuret behandlas fram till slakt.

Helst skulle jag vilja ha min egen ko. Gulla den. Mata den. Ta hand om den. Tycka om den och låta den springa i en stor skogshage med kompisar och äventyrsmöjligheter.... Tycka om den hela vägen.

Jakt är en annan möjlighet. Där har djuret (förhoppningsvis) haft en naturlig tillvaro.

Vad jag egentligen vill ha sagt är; Gör det mig till ett monster? Att jag vill döda och äta djur? Är det fel?

Kan man rättfärdiga sitt "näringskedjetjafs" med en antydan av skam i kroppen?

Jag rättfärdigar nog ingenting... Jag fortsätter äta, men funderar kanske på jaktlicens istället....

/T (som i The beast)