Just som jag kom hem (och kanske tog en liten lunchlur) ringde mamma och sa att Chili var halt.
Stackars liten skrutt, måste till vetten på direkten för att kolla vad det är. Halt på höger fram, håller upp tassen och vägrar låta någon titta eller klämma.
Misstanken låg förstås på nåt som hänt på agilityträningen igår...
Eftersom mamma inte hade möjlighet att åka själv, tog jag in henne.
Och höll på att skämmas ihjäl.
Plötsligt är hon inte alls halt. Inte det minsta.
Och trots att hon med all önskvärd tydlighet visade att veterinären var äcklig och bordet hon stod på totalt opålitligt som plattform åt en liten hund på 10,4kg, hade hon inga särskilda porblem att bli klämd på ovan nämnda tass.
Anledningen till allt tidigare ståhej? Ett liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitetlitelitetlitetyttepytte tiny litet skrapsår på ena trampdynan.
Uppskattningsvis i storlek som en kvarts lillfingernagel (inte utsparad lång häxklo utan typ nagel där nagel växer fast i fingret).
650 spänn fattigare och en tratt rikare åkte vi alltså därifrån.
Säga vad man vill, men särskilt tålig är hon inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar