Kära hjärtanes...

Idag har vi alltså fått smygkika på tiny.
Hur ska man kunna beskriva nåt sånthär?

Jag kan för allt i världen inte begripa att den lilla filuren som ligger och suger på tummen (ser ni?) och sparkar med benen, faktiskt ligger inuti min mage....

 

---------------------------------------------------

När vi kom hem var jag så uppspelt att jag lagade två olika falukorvsrätter och knatade ner på gymet för att köra ett Zumbapass, och gissa vad?! Det kändes nästan som vanligt.

Jag säger nästan, eftersom det känns i vissa rörelser att det liksom ligger nånting i vägen. Dessutom var jag väldigt full i fniss nästan hela tiden eftersom jag inte kunde sluta tänka på pytteliten som blev ordentligt omruskad.

Nu har jag fikat en macka och jordgubbssmoothie gjord på Omas jordgubbar, så nu lite TV och sedan sängen.

Vilken dag... min fantastiska man och jag...