Dinner in the dark

Vart var vi då?

Den romantiska helgen spenderades på Svartkrogen i Västerhaninge!

Vilken upplevelse. Vi kom till Almåsa Konferens på lördag kväll, 

efter att ha spenderat dagen i hufvudstaden med the Lampas.

Där checkade vi in på hotellrummet, softade en stund och gick sen till en lokal för fördrink och information.

Utsikten från hotellrumsbalkongen

Därefter fick vi följa vår konfrencier (?) ner i en källare, där vi fick gå längs en upplevelsegång in till resturanglokalen.

 

Ser ni? 

Inte vi heller!

Det var det som var grejen. Allt skedde i totalt (jag menar totalt) beckmörker!

Inte minsta tillstymmelse till ljus, inte en suck att någon, ens en katt, skulle ha sett nånting alls.

Det är svårt att föreställa sig sånt mörker, för det är verkligen aldrig sådär mörkt annars.

Servitörerna och tillika de som stod för musik och underhållning, var blinda.

Så för dem var det ingen skillnad.

Vi sullade inte runt maten så mycket som vi trodde att vi skulle göra (lite i knät, lite på näsan), men man fick helt klart hjälpa till med fingrarna för att trerättersmiddan skulle hitta rätt.

Gudomlig mat, avocadosoppa med räkor till förrätt, 

oxfilé med tryffelstekt skogssvamp och potatis till huvudrätt

och

vit chokladmousse med frukt och bär till efterrätt.

Sen tillbaka till hotellrummet flera timmar senare, fast det kändes som ca en halvtimme.

Stjärnorna bländade när man kom ut kan jag säga.

Och vid första ljusstrimman, när synen kom tillbaka, tappade man balansen. 

Övriga sinnen hade liksom tagit över riktningsuppfattningen, 

och när synen kom tillbaka och tog över igen, blev det snurr.

Som sagt en upplevelse utöver det vanliga. Frukostbuffén morgonen efter var även den i en klass för sig (inmundigades dock i dagsljus). 

Absolut någonting att rekommendera. Varmt!