Facebook är läskigt...

För det mesta ser jag facebook som en rolig plattform, ett ställe dr man kan hålla kontakten med människor utan att kunna deras telefonnummer eller mailadress.

För det mesta handlar det om skvaller, och folk delar med sig av (för det mesta) "kallprat" eller "trams" om vad man äter till lunch, när man har städat eller delar roliga/tänkvärda/intressanta klipp, bilder eller idéer. Man kanske beklagar sig över träningsvärk, delar med sig av relationsstatus... tja listan är visserligen rätt lång men min poäng är nog att jag inte tagit det på särskilt stort allvar.

Ibland blir skvallret lite större, händelserna som delas blir mer "riktiga" och man kan lätt få reda på när vänner och bekanta gift sig eller kan se bild på deras barn som fötts...

Häromdagen fick jag ett bud som ställde mig. Ett första dödsbud.

Plötsligt är det inte skvaller längre. Det ofattbart sorgliga i när en ung människa väljer att avsluta sitt liv alldeles för tidigt går aldrig att beskriva...

Samtidigt handlar det plötsligt även om hur man "ska" hantera dessa bud? Sorg, naturligtvis... men samtidigt är även detta en händelse som vi är många som förmodligen inte ens skulle få reda på om det inte var för facebook. Aldrig.

Jag är inte helt säker på vart jag vill komma med detta, annat än att det gör ens sociala värld väldigt mycket större än vad den någonsin varit förut. Och med det tror jag man måste vara beredd på att det kommer betydligt fler tillfällen, uppstår betydligt fler situationer, där var och en verkligen måste hantera - inte bara situationen i sig, utan även reaktioner, tankar och värderingar av dessa.

Framför allt handlar det om hur otroligt viktigt det är att man är medveten om hur många som faktiskt nås av vad som hamnar på facebook. På internet över huvud taget.

Idag är jag glad att ha fått veta. Även om det är ofattbart. Och jag är tacksam över att det finns en lättillgänglig plats där jag kan beklaga sorgen till hennes familj. En fantastiskt fin människa, som hade ett stort nätverk över internet, är sörjd och saknad av många. Linn.