Visst, jag hade gärna sovit hela nätter i sträck, ätit med två händer vid varje måltid, druckit kaffe som inte fått svalna först eller duscha utan att skynda mig, sova sked med min make... men allt detta är såna otroligt småsmå obetydliga uppoffringar i jämförelse med vad vi fått.
Det är såhär nu. Det kommer inte vara för alltid, utan bara en kortkort tid medan Elsa är såhär yttepyttig. Jag är så ofattbart lyckligt lottad som får uppleva dethär med min absolut bästa vän, livskamrat och make.
Tänk vilken talang jag har för att välja far till mitt barn...
Fast det ibland känns som om jag inte gör annat, är det ett sånt privilegium att få sitta och amma världens vackraste bumbibjörn och stryka hennes hår bakom örat...
Nu ska vi snart ta det här söta örat på en liten promenad.
Jag har två favoritpersoner.
Lyllos lyllos mig.
Ja, visst är vi lyckligt lottade! Det är nästan så att man skäms över att ha det så bra!
SvaraRadera