Bilåkningen från helvetet

Pelsen gillar't inte. Men hon måste. Det är bara så. Så vi biter ihop. Klappar. Tröstar. Pratar. Sjunger.

När man åker bil måste man bara sitta i bilstolen. Det är bara så.

Stackars stackars bebis... Allt hon vill är att komma upp i famnen.

Först säger hon till.
Sen blir hon arg.
Sen ledsen... det är det som är det jobbiga. Att veta precis vad hon vill, vad som gör henne ledsen, men inte kunna göra nåt åt det.

Hon sitter och gråter med tårar rinnande nerför lillasysterkaninkinderna, försöker ta sig upp, håller i mig hårthårt, tittar mig i ögonen och ser så himla besviken ut...

"Men varför tar du inte upp mig?"

Men hon måste lära sig. Det är bara så. Men fyfan vad jobbigt det är...