Vad hände nudå?

Igårkväll blev vi bjudna att komma till Stockholm och titta på hockey på O'leary´s tillsammans med familjen Lampa.

Eftersom O'learys kanske inte är den mest lämpliga miljön för en 4,5månaders bebis (som inte gillar höga ljud), särskilt inte när det vankas hockey, surade jag lite över att pappor minsann kan göra vad de vill, medan mamman alltid måste göra det som blir bäst för bebisen.

(Inte för att han prompt skulle åka, men jag ville ju samtidigt att han skulle göra det. Var bara jätteavis på att jag inte kunde följa med.)

packad pels

Men så i morse (efter sämsta natten på länge, med knölig bebis fram till 02, och av nån jävla anledning kunde jag inte somna sen förrän ca 05) kom vi på att, om jag ändå ska sitta hemma med sovande bebis ikväll - kan jag likaväl göra det hos Lampas på landet! (Låter som ett namn på ett barnprogram, jag vet.)

Så vi packade in oss i bilen alla tre.

Bilåkningen var förstås ett enormt ångestmoment, men vi bestämde oss för att bita ihop och låta det ta den tid det skulle ta. Elsa MÅSTE vänja sig. Jag kommer bli bitter om jag ska vara låst till aktiviteter på antingen gångavstånd, eller att någon annan kan köra (och det inte är alltför långt).

Hon var trött, och knölade, lekte och grät omvartannat till Sala. Där somnade hon, och sov i över en timme tills vi svängde in på uppfarten till huset. Nice, och jag ser det som lyckat.

Nu har vi njutit i solen hela eftermiddagen, och ätit kvällsmatspizza på marken.
Vi har tittat på kalvar, får, lamm, läskiga (läs högljudda men snälla) hundar, katter, blommor, träd och en jättejättestor snigel.

Gänget kollar hockey och bärsar, jag slösurfar och ska snart somna alldeles för tidigt bredvid den vackraste av solstrålar.

Gött mos!