Träningspass 1

För att träna på stakning, hade vi en idé om att "jaa, vi kör på rullerblejds nu innan snön".

Hur svårt kan det vara? Så kan man öva på rörelsen, komma ut, kanske ta med vagnen osv osv...

Här nedan, ser ni hur glad i hågen jag snörar på mig grillorna. 

Vad ni inte ser, är hur jag efter ett första par kaxiga skejt, kommer på att jag inte har en jävla aning om hur man får stopp på skiten. 

I lagsam takt rullar jag, medan maken skriker att jag ska sätta fram hälen 

(sätta fram hälen, lyfta fotjäveln, åka till månen = typ lika enkelt), 

allt närmre den första korsningen.

Ser bilar. 

Ser korsningen. 

Rullar på i samma takt.

I sista stund får jag tag i en stolpe och undviker därmed katastrof.

När jag blir rädd, blir jag arg.

Ilsket svärande och muttrande, blev det ändå en tur till Hovslagarvägen 

och lite fram och tillbaka med bromsträning där. 

Arg arg arg.

Min älskade make, skrattade så han nästan kissade på sig, men stod ut med sin ilskna fru som talte på sjömäns vis om att det nu fick vara nog (hela tiden) och hur hatet för rullskridskor var ogreppbart.

Hemma, svidade vi i alla fall om och fortsatte promenera ett varv runt stadsberget istället.

Det räknas, och alla är nöjda och glada igen.

Om jag ska rullskridska igen?

Ja, jag måste väl.

Och jag kommer vara fly förbannad då också...