31 december 2012

Ödmjuk 2012

Nyår för ett år sedan...


Vi firade att jag fortfarande var tjock. Skålade (jag i vatten, KG i en klunk vin tills han kom på att han kanske skulle behöva köra närsomhelst) till fyrverkerierna på balkongen och hade ingen aning om vad vi skulle få uppleva under 2012.

Att få barn har gjort mig ödmjuk.

Det är en så ofattbar stor, stark kärlek som bara väller ut genom öronen. Hjärtat har svällt till det dubbla i ett desperat försök att få plats med alla känslor, och ändå pumpas dessa ut med varje hjärtslag, som ett glitterdamm som yr åt alla håll när man nyser i det.

Det som gör mig ödmjuk, är när jag tänker på hur många barn det finns.
Hur många föräldrar det finns.
Hur mycket de älskar.
Hur mycket kärlek det faktiskt finns här i världen.

För även om man ofta uppmärksammar de fall, där något är snett och vint. Där det inte fungerar som det ska av olika anledningar och människor i alla åldrar lider...

Så måste vi minnas att det inte bara är så.
Världen pulserar av kärlek.
Vi måste bara påminna varandra och oss själva om det ibland. 


Gott nytt år! 
Må det kommande bli ert bästa hittills.

3 kommentarer:

  1. Kraaam älskade dotter o Gott Nytt År på er alla, önskar Far, svärfar, morfar

    SvaraRadera
  2. Åh va fint skrivet och så himla sant! Gott nytt år hela familjen Gossas<3 kramar Julia

    SvaraRadera
  3. Ja så otroligt fint skrivet. Den kan man ta fram och läsa om värden känns grym ibland. / Benita

    SvaraRadera