Som en chef!

Kväll 5!

Även om det gått super i veckan, och lillingen har somnat snabbare och snabbare för varje gång. Så har hon varit fruktansvärt ledsen.

Såklart. 

Och även om vi vet att det är mest för att hon inte vet hur hon ska somna, är det såklart känslomässigt dränerande för en pappa.

Så ikväll tog jag det.

Förväntade mig en timmes strid, och stålsatte mig.

Men det gick jättebra! Vi satt i sängen. Elsa drack välling och jag läste Alfons Åberg.

När den var slut, släckte vi lampan och sa godnatt.

Då blev hon ledsen. (Som väntat, ho vet ju vad som kommer och just insomnande är som bekant ingen hit.) Men vi sjöng lite. Hon låg i min famn i sängen och fick vatten i flaska. 

Lite knölade hon, men den mesta gråten tolkar jag som att den berodde på att hon inte vet hur hon ska somna. Inte så mycket efter bröstet. Tillslut accepterade hon flaskan. Och efter att ha småvaknat lite och protesterat en stund, SOMNADE HON.

PÅ EN KVART!

Jag är galet nöjd. Och varm!

(Tjock huvtröja med trång linning för att hon inte ska komma åt bröna.)

Så nu kan vi turas om med nattningen, och jag behöver inte fly fältet så fort det blir kväll.