05 april 2013

Tja...

Barn kanske gör liver rikare. Roligare.

Men den som säger att de gör det lättare behöver en "high 5" i ansiktet.

Tillåt mig beskriva en morgon. Exempelvis denna morgon.

Vi vaknar. Myser en stund.

(Nynna gärna Griegs Morgenstimmung med Gynt här för bästa effekt. Bifogar den som klipp för den som inte vill nynna själv, men tryck i så fall på play innan du läser vidare.)


Går upp och gör vår morgontoalett (vilken som vanligt inkluderar rumpvädring för den yngsta i familjen).

Under den tid det tar för mig att kila in i sovrummet och ta på mig ett par småbyxor, hinner barnet inte bara springa in i köket. Den där karaktäristiska tystnaden, som alla småbarnsföräldrar känner till, som (om den inte är i direkt samband med att barnet befinner sig i sin säng) förebådar trubbel, hann också uppstå.

När jag småspringer mot köket möts jag av mitt barn, som lämnat tre korvar bakom sig. Dessutom väl utplacerade på två mattor av tre.

Jag väljer att se det som en vinst, att åtminstone en matta klarat sig, och lyfter bajsrumpan in i badrummet för avtorkning och tvagning.

Det är då jag inser att toapapperet är i köket.

Perfekt, tiden det tar för mig att springa in i köket är allt som behövs för att lillingen ska hinna springa efter och plocka upp, vi kan kalla det korv nummer 3, och klämma sönder den i sin lilla hand.

Fint! Omprioritering. Skit i toapapperet och få in ungen i badrummet för att tvätta händerna innan de hamnar i munnen.

Hämta toapapperet (fråga helst inte om denna fanatiska fixering vid toapapperet, mitt rationella jag vet att det hade varit lättare att bara ställa henne i badkaret, men mitt rationella jag var på möte i en annan stad) vilket ger lillingen tid att än en gång springa efter ut i hallen.

Det är då jag ser att hon trampat i korv nr 2 och således kreativt placerat små bajsbruna fotavtryck i hela hallen och badrummet (det börjar ju trots allt bli några vändor fram och tillbaka) och dessutom hunnit torka av den största kluten på matta nr 3.

Samlad, ack så samlad, tvättar jag av hela barnet.

Hämtar en  bajspåse och plockar upp korvarna.

Såpa och vatten på alla mattor, innan de viks ihop för att undvika ytterligare spridning.

Våttorkning av den utmärkta "vandringsleden". Allt medan en naken ettåring tränger sig fram mellan knäna och glatt ropar "TITTIIIT" (=tittut) om och om och om och om igen...




Sa jag att det var före frukost?

2 kommentarer:

  1. Åh, dagens första höga skratt (förlåt)... Men det är ju underbart roligt när det händer andra - hihi... Igenkänningsfaktorn är hög och du skriver sååå roligt... Ser er framför mig - särskilt den där tittutbiten ;)!

    Skönt att inte alla dagar börjar lika i alla fall...

    Kraaaam S.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ellerhur?! Nåväl, det blir ju fina historier såhär i efterhand i alla fall... :P

      Radera