Det vi alla väntat på

Att jag ska ta tag i bloggandet igen.

Vansbrosimningen alltså.

Vilken fest! 

Supertrevligt, strålande väder och massor med krafter. Vacker omgivning och badvilligheten var på topp.

Vi tog det superlugnt, eftersom målet var att ta sig i mål och ha så trevligt som möjligt under tiden.

Sista kilometern delade vi på oss, eftersom det ändå skulle vara omöjligt att hålla ihop och kämpa mot både folk och motström.



Även om kroppen var med på noterna och kändes stark med krafter i överflöd, var sista 900m tuff.
Dels gjorde absolut strömmen sitt, men det värsta var alla trötta människor.

När man blir trött blir man yvig. När det blir trångt blir man trött. När folk blir yviga blir det halvt slagsmål och jag simmade hundsim mellan jagvetintehurmånga axlar för att ta mig fram.



Men själva loppet varade bara 1 timme och en kvart, och det var oerhört uppfriskande med en tävling som inte tar ett par dygn att logistera (är det ett ord?) och genomföra.

En timme kan man liksom bita ihop. Det var inte en enda gång under loppet som jag behövde tänka "åh, bara tio timmar kvar".



Men i mål kom vi. God mat fick vi. Och diplom. Och medalj.

Nu är det bara sista etappen kvar. Tre av fyra. Kom igen nu!