1:a advent

Första advent och rösten är som bortblåst. Inte ett pip får jag fram. Lätt situation som lätt urartar i att undertecknad visslar efter avkomman, som vore denna i sin tur en hund.

"Mammaaa?"

"Vissel"

"Mammaaa?"

"Vissel"

"Mammaaa?"

"Vissel"

Intelligentare konversationer har förts i hushållet. Även om visslandet visserligen ofta kan bytas ut mot ett tålmodigt "jaaa"...

Lite adventspyssel har vi i alla fall fått upp. Tänt ljus. Kollat julkalendern. Öppnat russinkalender och varit aningen oense om när nästa lucka får eller inte får öppnas.

Mormodern, modern och lillingen vågade sig ut på julskyltningen också. Men blåste in relativt snabbt efter att ha klappat hästarna och tittat på den obligatoriska "Tomtensomvinkar" vilken var succé redan förra året.