Först upp i ottan, allihop. Hedvig tyckte nog inte det var helt som vanligt, när alla for i kring i uppspelt härjdans istället för att chilla med en kopp kaffe och långfrukost, men tog det som en champ.
Tågresan gick fort. Vi (jag)
Käkade frukost och snackade (Elsa) med en snäll farbror.
Sen hängde vi alltså på Arlanda i 6(!) timmar... Alla som har hängt på en flygplats i 6 timmar, kanske skulle hålla med om att den extra kryddan knappast skulle vara en femåring och en bebis... Men vi hittade en lugn vrå, och vips var det dags att gå ombord.
Vi, tre bebisar till och resten pensionärer.
Efter en del pusslande och övertalning (ett pensionärspar vägrade sitta bredvid varandra och killen som kunde byta mittensitsen som var vår, var 2m lång och kunde inte sitta där...) fick vi sitta på samma rad.
Det var nu den största prövningen. På raden bakom oss satt ännu en bebis och en treåring. Dessa skrek tyvärr i fem timmar av sex... Även om jag kände extremt medlidande med deras föräldrar - höll detta våra barn (som verkligen försökte somna) vakna fem timmar av sex... Lägg därtill att det inte fanns wifi som utlovat - dvs inga barnprogram som utlovat...
Skönt att landa. Så kan man säga.
Men fram kom vi, och blev uppmötta av Gustavo - världens trevligaste värd - som skjutsade oss till lägenheten.
Här kommer vi ha det fint ett par veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar