YES

Hon somnade just bredvid mig.
Ingen tutte, inget bärande. Bara näranära, lite sång, lite klappa i pannan, lite Kent (favvonallen) och lite snuttefilt.

Inga tårar, bara lite princip-/hållavakengrin. Och det tog inte ens tio minuter! Jag känner hopp.

Morgongröten fixade dessutom pappan, så mamman fick sova till 07:20!

Riktigt fint!