Älskade underbara...

Jag måste väl säga att det gick sådär igår. 

Det gick bra att åka iväg, funkade fint att träna och tog mig dessutom till partyt.

Men efter en och en halv timme, var det kört.

Liten var otröstlig, och det spelade ingen roll hur mycket pappan vyssjade, gosade, sjöng, tröstade...

Min gissning är att hon blev trött, kände att det var dags för läggning och då kom på att 

"vänta nu, det saknas någon... VART FAN ÄR HON MED MINA PATTAR?!"

panik

Så efter ett katastrofsms från en desperat make, kastade jag mig i bilen och åkte hem.

Stackars stackars familjen... 

Hon kan somna utan bröstet. 

På dagen.

Men på kvällen/natten vill hon helst ha en patte i mun och en att pilla med.

Så när jag försvinner till läggning, tar jag på sätt och vis med mig både napp och snuttefilt...

Och det är hon helt enkelt inte redo för.